Nathan Söderblom bodde i Stabby prästgård åren 1901-1912 som professor och kyrkoherde. Han blev sedermera Sveriges ärkebiskop.
Nathan Söderblom var en radikal nytänkare
Nathan Söderblom (1866-1931) var född och uppvuxen i Trönö. Det var han alltid stolt över. Han förenade den hälsingska öppenheten, ärligheten och rättframheten med en andlig intellektuell skärpa. Sammantaget blev det en helgjuten människa, väl rustad att axla en folkledares tunga plikter. Knappast några mänskliga yttringar av glädje, sorg, vanmakt eller besvikelse var honom främmande såväl i stora frågor och sammanhang som i omsorgen om sina närmaste.
Banbrytare
Nathan Söderblom var en radikal nytänkare och banbrytare i svenskt kyrko- och samhällsliv. Han kom att bryta den provinsialism som präglade 1800-talets svenska kyrka. Hans gränsöverskridande förmåga bidrog i hög grad till att lösa frontställningar, som vid seklets början förlamade vår svenska kyrka. Vidare var han mån om att glädjebudskapet om den levande Guden, nu verksam i historien, skulle nå fram till den enskilde kämpande människan. En sån person går naturligtvis inte fri från kritik. Inom stora och inflytelserika kretsar inom kyrkan gällde han som omstörtare och fritänkare och tanken på honom som ärkebiskop fick många att ”rysa”.
Politisk rättvisa
Han tog också ställning för arbetarna i deras strävan efter politisk rättvisa och föreningsfrihet. Han såg industrialismens avigsidor, hur arbetarna utnyttjades. Samtidigt ville han hålla kyrkan utanför den rena partipolitiken. Kyrkan skulle verka oberoende av vilket eller vilka partier som innehade makten. En svår balansgång som medförde att kyrkans sociala reformiver mötte misstro och ogillande på många håll. Rent personligt lyckades dock Nathan att förankra sin linje, och vid hans bår stod både arbetare och borgare sida vid sida.
Öppen kultursyn
Nathan Söderbloms öppna kultursyn och vidsynthet var ett resultat av hans gudsbild. I ord, predikningar, skrifter och i handlingar åskådliggjorde han denna sin syn på den levande Gudens uppenbarelse på et sätt som förstods av både lärd och olärd. Hans folkliga förankring parad med akademisk kunskap och bildning gav honom värdefulla insikter i olika miljöer där han lätt kunde ”tala på bönders och lärdas vis” med all sin retoriska charm och receptivitet. Under flera decennier strävade han efter att nå en varaktig fred byggd på kristen grund, vars målsättning inte minst i våra dagar är aktuell. Det insiktslösa vansinnet att försöka mellanfolkliga konflikter med vapenmakt nådde sitt kulmen i och med 1:a världskriget. Trots att till synes oöversiktliga spänningar kvarstod mellan nationer och folk efter fredsslutet lyckades Nathan – efter flera misslyckanden – få till stånd det Ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Hans innersta förhoppningar och strävan med detta möte var att olika trossamfund skulle förenas i en gemensam sak för FRED. Försonliga och mänskliga relationers förmåga att nå varaktiga resultat i fredens tjänst. En gudstanke av stor och viktig dignitet, som även lede till att han erhöll Nobels Fredspris 1930.
Arne Ingemar Johansson
Minnesstolpar i Nathan Söderbloms liv
| 1866 | Född i Trönö gamla prästgård, numera Söderblomsgården, 15 januari. Dopnamn: Lauritz Olaus Jonathan. Föräldrar: Kyrkoherde Jonas Söderblom (1823-1901) o.h.h. Sophie f. Blume (1838-1913). |
| 1873 | Familjen flyttade från Trönö till Bjuråker. |
| 1875 | Nathan började skolan i Hudiksvall. |
| 1881 | Konfirmerad i Bjuråker. |
| 1882 | Familjen flyttade till Hälsingtuna. |
| 1883 | Studentexamen i Hudiksvall. Höll sin första predikan i Hälsingtuna kyrka. Inskriven vid Uppsala universitet. |
| 1886 | Fil. kand. (latin, grekiska, semitiska och nordiska språk, filosofi och geologi). Började sina teologiska studier. |
| 1888 | Redaktör för Meddelande från Studentmissionsföreningen i Uppsala |
| (1883-93) | Bildade samfundet ”Fritt ur hjärtat” tillsammans med Samuel Fries och N.J. Göransson |
| 1889 | Första publikationen: Om Sveriges förste kristne lärare. |
| 1890 | Reste till Northfield, USA, på en kristen ungdomskonferens. Vald till förste Kurator på G-H nation. Medlem av Orphei Drängar. |
| 1892 | Teol. Kand. och ordförande i Uppsala studentkår |
| 1893 | Prästvigd 5 mars i Ersta kapell. |
| 1894 | Gift med Anna f. Forsell (1870 – 1955). T.f. pastor i Svenska Församlingen i Paris och sjömanspräst i Dunkerque, Calais och Boulogne. |
| 1901 | Doktorerade vid Sorbonne. Flyttade till Sverige och Stabby prästgård, professor vid Uppsala universitet och kyrkoherde vid Helga Trefaldighetskyrkan. |
| 1908 | Inrättade Olaus Petristiftelsen. Svårt sjuk, konvalescent i Karlstad. |
| 1912 | Kallad till professur i Leipzig. Utnämndes den 19 maj. |
| 1914 | Ärkebiskop och prokansler vid Uppsala universitet. |
| 1915 | Första kyrkomötet. |
| 1917 | Nordisk kyrkokonferens inför kommande fredsmöten. |
| 1919 | Biskopsinvigning i Tallin. En av de aderton i Svenska Akademien. |
| 1922 | Besök och vigningar i de Baltiska staterna. Den första allvarliga hjärtattacken. |
| 1923 | Besökte de svenska församlingarna i USA. |
| 1925 | Det ekumeniska mötet i Stockholm. |
| 1926 | Predikade vid öppnandet av Nationernas Förbunds session. Höll den första radiogudstjänsten. |
| 1929 | Biskopsmötets proposition i kyrka-stat-frågan. Föreläste vid King’s College, London, om Kyrkan och freden. |
| 1930 | Erhöll Nobels fredspris. Invigde Hölicks kapell i Hudiksvalls skärgård. |
| 1931 | Höll Gifford-föreläsningarna i Edinburgh. Visitation i Hanebo i Hälsingland. Dog den 12 juli. Begravdes nedanför Uppsala domkyrkas högaltare den 18 juli. |
-Vi måste ta tag i verkligheten;
hålla den hårt
tills den slår upp sina ögon.
(Nathan Söderblom)
Texten är hämtad med benäget tillstånd från jubileumsskriften ”Söderblomsspelet” 25 år i Trönö, Hälsingland, Jan-Eric Berger.
